fredag 1 mars 2019

Ibland är döden bättre.


Jurtjyrkogården
Stephen King

Familjen Creed, pappa Louis, mamma Rachel, de två barnen Ellie, 5 år och Gage, 1 år, samt katten Church, flyttar till det lilla samhället Ludlow i Maine. Louis är läkare och ska arbeta på det närliggande universitet. 
  När familjen anländer möter de snart det mycket sympatiska äldre grannparet Jud och Norma Crandall. Jud och Louis blir snabbt goda vänner och Louis kommer att betrakta Jud som den far han alltid saknat. 
  Det enda smolket i bägaren i denna uppenbara idyll tycks vara den väg som går utanför familjernas hus, den är livligt trafikerad av stora långtradare som kört över en hel del av traktens djur genom åren. Många av dessa har begravts på djurkyrkogården som ligger i skogen som omgärdar familjen Creeds hus. 
  En dag tar Jud med sig den nyinflyttade familjen till kyrkogården där Louis snabbt noterar en stor stormvälta som nästan tycks vara som ett slags barriär mot det som ligger bortom djurkyrkogården, djupare in i skogen.
  Det som ligger där får Louis senare veta är en annan begravningsplats som bär på mörka hemligheter. Det sägs att de som begravs där kommer tillbaka från de döda men de är inte längre sig själva utan något annat, något fruktansvärt.
  När sedan Church körs över av en långtradare är det starten på en kedja av händelser som kommer att slunga ner de båda grannfamiljerna i en mardröm där onda makter griper in deras liv och krossar allt i dess väg.

Det här är en av Stephen Kings mest berömda och mest otäcka romaner. Det är en klassiker i skräckgenren som bör läsas om en har det minsta intresse av skräck. 
  King skriver rasande skickligt och skapar en känsla av obehag nästan direkt. Sakta men säkert ökar han på skräcken tills läsaren knappt vågar läsa vidare. Ett mästerverk helt enkelt!

Romanen blev film för första gången redan 1989 och i April 2019 kommer det en ny version av berättelsen på bio.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar