Visar inlägg med etikett begravning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett begravning. Visa alla inlägg

fredag 1 mars 2019

Ibland är döden bättre.


Jurtjyrkogården
Stephen King

Familjen Creed, pappa Louis, mamma Rachel, de två barnen Ellie, 5 år och Gage, 1 år, samt katten Church, flyttar till det lilla samhället Ludlow i Maine. Louis är läkare och ska arbeta på det närliggande universitet. 
  När familjen anländer möter de snart det mycket sympatiska äldre grannparet Jud och Norma Crandall. Jud och Louis blir snabbt goda vänner och Louis kommer att betrakta Jud som den far han alltid saknat. 
  Det enda smolket i bägaren i denna uppenbara idyll tycks vara den väg som går utanför familjernas hus, den är livligt trafikerad av stora långtradare som kört över en hel del av traktens djur genom åren. Många av dessa har begravts på djurkyrkogården som ligger i skogen som omgärdar familjen Creeds hus. 
  En dag tar Jud med sig den nyinflyttade familjen till kyrkogården där Louis snabbt noterar en stor stormvälta som nästan tycks vara som ett slags barriär mot det som ligger bortom djurkyrkogården, djupare in i skogen.
  Det som ligger där får Louis senare veta är en annan begravningsplats som bär på mörka hemligheter. Det sägs att de som begravs där kommer tillbaka från de döda men de är inte längre sig själva utan något annat, något fruktansvärt.
  När sedan Church körs över av en långtradare är det starten på en kedja av händelser som kommer att slunga ner de båda grannfamiljerna i en mardröm där onda makter griper in deras liv och krossar allt i dess väg.

Det här är en av Stephen Kings mest berömda och mest otäcka romaner. Det är en klassiker i skräckgenren som bör läsas om en har det minsta intresse av skräck. 
  King skriver rasande skickligt och skapar en känsla av obehag nästan direkt. Sakta men säkert ökar han på skräcken tills läsaren knappt vågar läsa vidare. Ett mästerverk helt enkelt!

Romanen blev film för första gången redan 1989 och i April 2019 kommer det en ny version av berättelsen på bio.



onsdag 3 oktober 2018

En fin bok om sorg.


Så mycket kärlek kan inte dö
Moni Nilsson
Illustrerad av Joanna Hellgren

Leas mamma ska dö. Hon har cancer och läkarna lyckas inte få bort den. 
  Som om detta inte var tillräckligt hemskt så har Lea blivit osams med sin bästis Noa (som egentligen heter Nora men som alltid kallas Noa). Noa sa något oförlåtligt och nu har Lea bestämt sig för att så länge som hon hatar Noa kan inte mamma dö. Tyvärr hjälper inte detta, mamma blir bra sämre och sämre...

En bok som givetvis är väldigt sorglig, det är svårt att inte gråta medan en läser men boken rymmer också glädje och humor. Konrad i Leas klass frågar chans, Lea startar ett vattenkrig mot klassens dummaste tjejer och naturligtvis skildras det också oerhört fint hur Lea och hennes familj hanterar det som pågår runt dem. 
  En bok som inte väjer för det svåra och mörka men som också visar på att det finns en väg vidare efter en svår förlust. 
  En bok som alla från mellanstadiet och uppåt kan läsa. En extra guldstjärna får boken för att den kanske har årets vackraste titel.